Ge mig en kram!

Det verkar som att jag gjorde rätt val igår kväll när jag åkte hem. De som inte åkte hem åkte istället till Sandra och idag hörde jag av Nicklas när jag åkte och hämtade vantarna jag glömde där igår, att det blev väääldigt sent. :S Vilket var precis vad jag hade i åtanke när jag valde att inte åka dit, även om det var det som jag helst av allt ville.

Sedan jag kom hem idag har jag skrivit över en A4 i word med reflektioner från den aktivitet jag hade med barnen idag. Sedan lagat mat och nu ätit så att jag är så mätt att jag mår illa. :S Nu ska jag diska lite och sedan är det väl bara till att sätta sig med kursboken också. Vill någon ta över mitt liv? Snälla!? I alla fall bara för en dag...?

Sällskapssjuk känner jag mig också. Deppigheten och sällskapssjukan infinner sig alltid samtidigt men jag tror att deppigheten i sig beror på att det är så mycket i skolan och då det är mycket i skolan blir det inte så mycket till socialisation med mina underbara vänner som jag är i behov av och det i sig innebär att jag blir sällskapssjuk. Det blir som en kedjereaktion.

Ge mig en kram någon, jag är beroende av kramar... Jag älskar att kramas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0