En del av mitt liv var som att leva i en negativ bubbla som jag aldrig höll på att komma ur...
En del av mitt hittills genomgångna liv blev inte riktigt så som jag önskade det. Ibland kändes den tiden bra men oftast var det bara något jag ville rymma ifrån. Innerst inne ville jag verkligen det, men det var som att jag inte kunde, som att det inte gick. Hur gärna jag än ville och försökte. Det var som om att en hög mur stod mitt framför mig. En mur jag inte kunde klättra över.
Samtidigt hamnade jag som i en bubbla där det kändes som om jag inte hade någon kontakt med den yttre världen. Det spelade ingen roll vad människor i min närhet sade till mig, det gick liksom aldrig in. Idag vet jag att jag gjorde fel, att jag skulle ha lyssnat på alla er som jag inte lyssnade på, på alla er som brydde er om mig och som såg det som jag själv inte såg. Jag levde i ett blint tillstånd. Hade jag gjort det enda rätta, lyssnat på er, då skulle eländet ha tagit slut mycket fortare. Det skulle säkerligen heller inte ha tagit lika lång tid att återhämta sig, att komma upp ur den grop jag en gång föll ned i. Men tyvärr var det min svaghet som tog över hand, som såg till att jag var fast i gropen.
Den dagen då jag äntligen lyckades klättra upp därifrån, den dagen var nog nästan den lyckligaste dagen i mitt liv, hittills. Den dagen kommer jag alltid att bära med mig. Jag kände en sådan stolthet över mig själv, att jag inte föll ned igen. Att jag äntligen kunde stå där uppe på marken igen och känna mig fri. En frihet jag då inte känt på en evighet, just då var det i alla fall så det kändes. Det var den första dagen på mitt nystartade liv. Ett liv jag idag trivs mycket bra med. Och tiden därefter har utvecklat mig till en mycket bättre människa, en individ som försöker att prioritera det mest värdefulla sakerna man kan ha och få uppleva i livet. Det är många som stöttat mig, lyssnat på mig, under tiden som varit därefter. Jag är er evigt tacksam. Jag har lärt mig mycket under den där resan som jag upplevde, jag försöker se saker och ting här i livet från den ljusa sidan i en större grad nu än vad jag gjorde förr.
Kom ihåg att ta hand om era vänner. Visa dem uppskattning, beskriv för dem vad de betyder för er. Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden, dagen kanske kommer då du ångrar att du aldrig berättade för dem vad du egentligen kände. Idag fick jag ett meddelande som värmde väldigt mycket, precis när jag som mest behövde det. Så kort och koncist men det betydde ändå så obeskrivligt mycket. Tack! Jag kan inte mycket annat säga än att ge all er kärlek till de människor som betyder mest för er!
